GestaltinFormation

Inspirationsguide för personlig utveckling och ledarskap 2004/1

Gestalt i verkligheten
Gestalt i rehabilitering
Gestaltterapeuter har olika fokus

Beställ tryckt ex. av Inspirationsguiden

Gestalt i verkligheten

Det tredje numret av Inspirationsguiden bär temat Gestalt i verkligheten.
Uttrycket är medvetet dubbeltydigt.Dels finner du läsning om tillämpningen av gestaltiskt förhållningssätt i verkliga sammanhang. Dels går detta förhållningssätt ut på att tydliggöra vad som faktiskt är verkligt, till skillnad från de illusioner och olika tolkningar av sociala skeenden som skapar problem.
Lasse Övling berättar om ett rehabiliterande och förebyggande arbete där gestaltutövare har ramavtal med flera Försäkringskassor. De arbetar med både individer och deras omgivande arbetsmiljö. Lasse pekar på de faktorer i arbetet, där Gestalt har speciella resurser i arbetssättet, för ett mera genomgripande läkande.
Några gestaltterapeuter berättar också lite kort om sina respektive fokus i sitt arbete och vilka principer de särskilt framhåller ur Gestalts redskapsflora.
Vad är det då som är så speciellt med denna "verklighet"? Det vet väl var och en vad det är? Tja, de flesta har väl en känsla av vad som är deras verklighet och hur denna skiljer sig från andras. Att vi t ex har olika åsikter och olika idéer om hur vi ska lösa problem – olika intressen och erfarenheter.
Men finns det en verklighet bortom detta; något som gäller för alla?
Ja, det finns en verklighet som vi alla kan uppleva och som befinner sig bortom våra tankar om rätt och fel, bra och dåligt etc. Det är den verklighet vi kan bevittna i naturen och, i förlängningen, också inom oss själva, eftersom vi är en del av naturen. Liksom i våra relationer till såväl människor som till saker och ting. Eller till våra tankar och känslor.
Eckhart Tolle har i sina böcker om nuet och stillheten i tillvaron oerhört exakt beskrivit var vi kan finna verkligheten – den verklighet vi måste nå kontakt med om vi ska kunna lösa problem, skapa förändring eller njuta av livet.
Han skriver bl a såhär:
"Uppdelningen av livet i förfluten tid, nutid och framtid är skapad av intellektet och i slutändan illusorisk. Det förflutna och framtiden är tankeformer, mentala abstraktioner. Det förflutna kan bara kommas ihåg nu. Vad du kommer ihåg är en händelse som utspelade sig i nuet och du kommer ihåg den i nuet. Framtiden, när den kommer, är nu. Så det enda som är verkligt, det enda som någonsin kommer att finnas, är nu." (Eckhart Tolle, Tystnaden talar – lyssna till budskapet i ditt inre. Energica förlag, 2004.)
När du inser vidden av det Tolle beskriver förstår du också kraften i det förhållningssätt gestaltterapin erbjuder. Fritz Perls, gestaltterapins fader, insåg att det enda sättet att komma ur en tillvaro av inre eller yttre konflikter och motstridiga impulser, var att bli medveten om vad som faktiskt sker här och nu. Allt annat är fåfängt dividerande i samma tankevärld som skapade våra svårigheter.
Genom att vakna upp ur vår illusoriska slummer och verkligen se, höra, känna, lukta och smaka livet så som det utspelar sig här och nu – även om det kan vara smärtsamt ibland – och lära oss att acceptera "det som är", ställer vi oss på tröskeln till verklig frihet att leva livet.
– Lars Berg

Gestalt i rehabilitering

Idag sker det en alltmer omfattande forskning kring stressrelaterade fenomen som utmattning, depression, fobier för att nämna några. Genom de etablerade forskningsinstitutionerna är det framför allt kognitiv terapi som står för de dokumenterade behandlingsresultaten.
I Gestaltvärlden har det inte funnits någon tradition av att utvärdera eller publicera resultat av terapi eller konsultativt arbete. Nu ser vi emellertid en ström av Mastersuppsatser och snart också avhandlingar från Gestalt-Akademin i Skandinavien som sedan flera år bedriver psykoterapeut- och organisationsutbildning inom University of Derby. Detta kommer förhoppningsvis att bidra till att gestaltterapi och gestaltiskt förhållningssätt får en tydligare position som en tredje väg mellan den traditionellt psykodynamiska och den kognitiva terapin.

Gestalts fördelar också ett dilemma
Min uppfattning är att inom gestalttraditionen har vi med vår existentialistiska grund och vår fenomenologiska approach varit dåliga på att beskriva resultatet och hur vi uppnår det. Klientens eller kundens egen upplevelse av resultatet har fått stå för sig självt. Vi har lagt fokus på det som sker i nuet och på att mötet blir autentiskt och bekräftande så att förändring kan upplevas genom kroppen och synliggöras i rummet.Det som sker i den oförutsägbara stund där jag som terapeut eller konsult släpper ambitionen att förändra klienten. En grundhållning som överlåter åt individen att själv bedöma effekten av behandlingen.
Vi har med andra ord inte ägnat oss åt att visa vad vi åstadkommer genom dokumenterade effektstudier. Detta är samtidigt vårt dilemma idag när vi i jämförelse med andra aktörer ska upphandla ramavtal med Försäkringskassan eller marknadsföra oss mot personalavdelningar i företag i konkurrens med statligt legitimerade psykoterapeuter av andra terapeutiska skolor.
Min erfarenhet från flera års arbete med rehabilitering i olika sammanhang är att gestaltterapin kan fylla en såväl pedagogisk som praktisk roll i kedjan av yrkesinriktade rehabiliteringsaktörer. Genom att dela med mig av egna erfarenheter hoppas jag kunna uppmuntra rehabiliteringsansvariga till att prova gestalt i rehabiliteringsarbetet.

Ramavtal med Försäkringskassan
I Västervik har Försäkringskassan erfarenhet av att erbjuda kurser i Personlig utveckling på gestaltterapeutisk grund till individen. Företaget Fria Sinnen bedriver nu sådana kurser inom ramavtal med flera försäkringskassor. Kursen med ca 150 timmar i grupp under ett halvt år ger individen möjlighet att bearbeta sin totala livssituation med inriktning på återgång till arbetet eller nyorientering på arbetsmarknaden. Erfarenheterna av kursen är mycket goda då lärandet ofta bidragit till en djupgående attitydförändring och konkreta förändringar.
Det är framför allt inriktningen på det personliga ansvarstagandet och den ökade medvetenheten om det egna valet som är de viktigaste ingredienserna. Min erfarenhet inom rehabiliteringsvärlden är att man alltför sällan låter de existentiella frågorna om ansvar och val få stå i fokus, de dränks lätt i ambitiösa planer och färdiga koncept.

"Hjälpnöd" och ansvar
Sjukvården beskrivs ibland som "hjälpnödig"; patienten ställer frågan, sjukvårdsexperten ger svaret och botemedlen. Den här "hjälparrelationen" mellan behandlare och patient präglar också rehabiliteringsarbetet. I det oftast mycket komplexa sammanhang som en långtidssjukskriven person befinner sig i, är det lätt att ta ifrån individen ansvaret för sitt eget liv och det kan vara bekvämt för individen att lämna ifrån sig sitt eget ansvar. Hjälplöshetssyndromet är någonting vi samskapar i mötet, ofta utan medvetenhet om att det sker. Effekten kan efterhand visa sig genom offerinställning och martyrskap och det kan vara en lång väg tillbaks till det personliga ansvarstagandet.

Gruppen, ett samskapat fält
Dessa kurser i personlig utveckling ger förutom en fördjupad medvetenhet om det personliga ansvaret för egna beteenden, attityder och värderingar också ett annat viktigt lärande. Den gemensamma uppgift som kursdeltagarna har att öka medvetenheten om sig själva ger underlag till mängder av upplevelser, feedback och reflektioner som också ökar förmågan att se gruppen som system. Vi arbetar inom gestalttraditionen med begreppet Fält, skapat av forskaren och psykologen Kurt Lewin genom hans s.k. Fältteori. I ett gruppfält ingår alla, även de frånvarande personerna, och allt det som var och en har med sig av erfarenheter, tankar, känslor, värderingar osv. Varje rörelse och varje uttryck, varje kroppsförnimmelse hos var och en i fältet, har betydelse för det vi samskapar. Den frihet som ges att experimentera och reflektera kring vad som sker i nuet i fältet höjer medvetenheten och förmågan att agera, kontakta och kommunicera med omgivningen. Detta är ett lärande på metanivå som jag tror har den allra största betydelse för individens möjlighet att hantera livets olika situationer och sammanhang.
Min erfarenhet är att det finns rätt få seriösa alternativ till personlig utveckling i grupp jämförbara med gestaltkurserna. Den långa erfarenhet och gedigna kompetens som finns bland många gestaltterapeuter runt om i landet med denna kursform skulle kunna tas tillvara mycket bättre som rehabiliteringsåtgärd än vad som sker idag.

Individen och arbetsplatsen
I den helhet som vi vill arbeta med, där ingenting är uteslutet och allt har samband på någon nivå utgör arbetet tillsammans med individen bara en aspekt på rehabiliteringen. En annan del är ju individens arbetsplats. Vi arbetar därför alltid två konsulter tillsammans. Den ena ger det individuella stödet och har oftast gestaltpsykoterapeutisk kompetens. Den andra är gestaltutbildad konsult med organisationskompetens. I samtliga rehabiliteringsåtgärder som vi erbjuder individen, förutsätts möjlighet för oss att kontakta arbetsplatsen. En del i rehabiliteringsarvodet ger utrymme för att organisationskonsulten med individens tillåtelse tar denna kontakt. Där gör vi en första kartläggning med fokus på hur man ska förstå från arbetsperspektivet att individen blivit sjuk och hur man ser på eventuell återgång till arbete.
Kartläggningen kan ske genom samtal med chef, arbetsledare, arbetskollegor och den utmynnar i rekommendationer till arbetsgivaren. Vi pekar på möjligheten till lärande för organisationen utifrån det som hänt individen, så att det inte upprepas med andra anställda. Det blir ofta någon form av flerpartssamtal, ibland för att avsluta en anställning på ett respektfullt sätt, ibland för att lyfta fram en konflikt, ibland för att förbereda återgången till arbete. Vi erbjuder även arbetsgivaren förslag på vidare åtgärder, t ex en grundligare kartläggning, stressmätning, förebyggande stresshantering, coaching av arbetsledare eller chef, stöd till arbetsgrupper osv. På så sätt ser vi att individens stressåkommor kan bidra till lärandet om hälsofrämjande arbete på arbetsplatsen.

Att utgå från "det som är"
I rehabiliteringsarbetet med stressrelaterade sjukdomar visar ny forskning vikten av att dels få gjort en kartläggning av individens situation, dels att individen erbjuds ett personligt stöd, en coach längs vägen igenom olika rehabiliteringsfaser. Dessa forskningsresultat ligger väl i linje med vårt sätt att arbeta. Vi utgår alltid ifrån det som är – individens upplevelse av situationen så ärlig och tydliggjord som möjligt.
Vi har i gestalt en teori om paradoxal förändring som säger att det är först när jag verkligen vågar och förmår se var jag befinner mig och accepterar detta som en positiv förändring kan påbörjas.
Vi arbetar med kartläggning på olika sätt bl a med stressprofil som gör den egna upplevelsen synliggjord på papper, men också mycket genom att träna på att lyssna på kroppens egna signaler. Det personliga stödet, den individuella coachningen är en avvägning mellan att stödja och konfrontera. Det innebär att vi ofta går från att tala om någonting till att uppmuntra individen att agera i nuet. Att uttala högt till en tänkt person i rummet, att symboliskt göra, att träna på att göra i ett rollspel med coachen, att när det är möjligt göra direkt i verkligheten.

Det autentiska mötet
I grunden har vi en stark tilltro till att det är mötet som är avgörande för det som sker. Vi är uppmärksamma på vad som sker mellan oss, och det är inte ovanligt att vi erbjuder individen att tillsammans utforska vad som sker i mötet.
Vi har också en möjlighet att dela den egna känslan, tanken eller upplevelsen i stunden. Det kan på så sätt ske stunder av "mirakel" där vi möts i ett personligt autentiskt möte.
Det goda samtalet öppnar nya dörrar som tidigare blockerats av rädsla, skam och skuld och som gör att individen kan bli bekräftad och därigenom öka förståelsen för sig själv, en avgörande del i individens motivation till förändring. Den existentiella grunden att vara människa: att vi alltid väljer, medvetet eller ej, att vi känner ångest, att vi möter rädsla, också för det vi längtar efter, att förstå mer av hur vi återskapar mönster, att märka hur vi alltid samskapar och påverkar varandra.
Dessa är fenomen som är svåra att lära på annat sätt än att själv uppleva dem, ibland med smärta. Därför arbetar vi med kropp och själ som odelbara enheter som manifesterar sig på olika sätt.
– Lasse Övling

Lasse Övling är leg psykolog och dipl gestaltterapeut. Lärare på Gestalt-Akademin i Skandinavien, driver med gestaltkollegor företaget Fria Sinnen med huvudsäte i Västervik, där man arbetar med såväl yrkesinriktad rehabilitering som psykoterapi, handledning och utbildning/arbete i organisationer.

Gestaltterapeuter har olika fokus

Agneta Grönquist, Stockholm.
Arbetar i egen firma, LIVSPULS.

På väg mot en helare gestalt.
"I de nio portarnas slott, i människokroppen, finns ett litet tempel och i det templet finns en lotusblomma och i den lotusblomman finns ett litet rum. Det som finns i det lilla rummet i hjärtat av lotusblomman, det är det vi behöver finna".
– Candogya-Upanishaden

Människan är en odelbar helhet, kroppen-själen-anden och har i vår tid av olika skäl splittrats i olika delar. Dis-ease i stället för at ease är ofta konskevensen.
Det är min förvissning att om jag själv blir helare och mer at ease, sprider jag det också i min omgivning. I mitt arbete väljer jag ofta att fokusera på kroppen, den är ju bokstavligen så mycket större än "knoppen". Att börja uppmärksamma vad kroppen har att säga, att lyssna på den dolda visdom som finnns där, är en resa som kan kännas lite ovan. I början känner många ingenting. Det är som att lära sig ett nytt språk, som finns där hela tiden, parallellt med det verbala-kognitiva. Att focusera på kroppen är att uppmärksamma kroppsliga sensationer; att upptäcka mönster i kroppens reaktioner; att bli mer medveten om kroppens signaler, för att också kunna identifiera och möta känslor och behov. Det verbala utforskandet och det kroppsliga är hela tiden integrerat. Focus kan vara t.ex på muskelspänningar, andningsmönster, känslor, rörelser eller rösten.
Utforskandet börjar där klienten är, organiskt inifrån. Jag arbetar t.ex med centrering och grundning, som motvikt till centrifugering; att kunna stå kvar på jorden även när tillvaron snurrar. I vår snabba tid är det lätt att bli urkramad som i en centrifug, så att inga livssafter finns kvar och jag trycks som en trasa mot ytan; ingen tid för stillhet och djup. I mitt arbete vill jag ge möjlighet att stanna upp, att utforska livet – dess hinder och möjligheter.

Boo Larsson, Träslövsläge.
Arbetar på Lindbergs skola, en F-9-skola i Varberg. Har dessutom uppdrag som handledare inom skola, socialtjänst och privata företag. Är anställd inom skolan, och driver en egen firma på deltid.

Gestaltterapin har gett mig personligen en helt ny inställning till livet och alla dess möjligheter. "Det är aldrig kört". Det går alltid att komma vidare – även om möjligheterna inte alltid är tydliga. Mina första kurser i gestaltterapi gick jag "bara för jobbets skull". När jag förstod att jag behövde kunna skilja på Privat–Personlig–Professionell, gick jag den fyra-åriga utbildningen till gestalttarapeut.
Gestaltterapins tydlighet med kontakt och gränser har underlättat mitt arbete både som pedagog och personallagsutvecklare. I det dagliga arbetet på skolan kan jag hjälpa barn och vuxna att fokusera på här och nu. På en skola kan aggressiviteten ibland ställa till besvär. Aggressiviteten i sig är inte problemet – det är hur vi hanterar den.
I mina böcker och materiel, finns beskrivet hur man kan arbeta med att utveckla sin jag-styrka, och att våga göra medvetna val.

Brita Lanning, Stockholm.
Har eget AB med mottagning i innerstan. Delar sin tid mellan terapier där och eget måleri i sin ateljé. Är även konsult på Perlan Dialog & Ledarskap c:a en dag i veckan. Har ibland grupper i "Bildterapi på gestaltvis" och undervisar i att arbeta med bildskapande i terapin.

En av grunderna i mitt arbete är existensialismens betoning av ansvar och val. Att skilja på vad som är "ödet", dvs vad vi inte kan påverka, och vad som är klientens "frihetsmarginal". Att skilja på vad som är inre och vad som är yttre hinder.
Ett viktigt tema i de flesta terapier är att medvetandegöra hur den inre dialogen låter, "hur man bråkar med sig själv". Att synliggöra den inre kritikern och den som blir kritiserad. Jag kan tex be klienten forma de två sidorna i modellera och upptäcka vad han/hon säger till sig själv. Då frigörs energi och öppnar sig andra valmöjligheter. Jag använder gärna målning, modellera och inre bilder som hjälpmedel, förutom tomma stolen. Dessutom introducerar jag alltid att lyssna till kroppen i terapin.
Jag ser på terapin som ett fredsarbete. Om man kan bli medveten om sina inre konflikter och ta ansvar för dem är man mindre benägen att lägga ut dem i omvärlden. Ju mer respektfull man blir mot sig själv desto villigare blir man att lyssna också på andra. När rädsla styr flyr människan eller går till attack. När man är trygg vågar man stanna i möte med andra även i en konflikt.
För mig har gestaltterapi hjälpt mig att ta mig själv och andra på allvar, att inte förminska den rikedom av starka krafter och av känslighet som var och en besitter.
Och att ta vara på nuet.

Rani Reissmüller och Krister Björklund, Stockholm. Har gemensam mottagning på Södermalm; GestaltForum.

Vi har valt att vara två terapeuter i våra möten med par. Dels kan vi representera både den manliga och kvinnliga aspekten, dels växelvis gå in och ut ur fokus för att på så vis bidra med fler perspektiv. Vårt mångåriga samarbete gör också att vi har god koll på våra egna processer. Vi bidrar på så vis med en trygg "omgivning" vilket underlättar för paret att våga närma sig det svåra.
Vår uppgift är stödja paret till dialog, det vill säga att främja en mer genuin jag-du relation och därmed skapa möjlighet för bättre kontakt.

Tina Eriksson, Göteborg. Arbetar genom sitt företag, Utbildningsföretaget Human Resource AB som etablerades 1989.

Utveckling och förändring innebär lärande och att ta personligt ansvar i nuet. Verktygen är att bredda sitt seende genom ökad medvetenhet, ta tid för reflektion, förståelse, nyfikenhet, vilja att lära mer om vars och ens unika sätt att tänka, känna, uppleva sig själv och andra. Detta genom att utforska den värdegrund, de psykologiska orienteringstavlor, strategier och mönster som skapats under livet utifrån individernas egna personliga historier. Jag vill ge utrymme för att hitta sitt personliga ledarskap och reflektera kring egen kontaktstil, hur inlärda mönster baserade på tidiga erfarenheter både främjar och hindrar kontakten med sig själv och andra; lära sig förstå att ur ett stort hav av information väljer vi själva utifrån vår egen subjektiva verklighet de intryck som är begripliga, intressanta och värdefulla för oss – övrigt sorteras bort; förstå att "jag är min kropp och min själ och att allt hör ihop"
I mitt arbete försöker jag, så långt det är möjligt, att leva efter den värdegrund, människosyn och sätt att se på livet som jag som gestaltterapeut lär ut.
Gestaltterapin har gjort mig ödmjuk och tacksam inför livet, att människors olikheter berikar mer än skrämmer, att jag ingår i ett större perspektiv där jag har ansvar för både mig själv och andra, att utveckling är en ständigt pågående process, och att våga följa den ger livet innehåll och möjligheter.

Marita Westdahl, gestaltterapeut på solkusten i Spanien.

Vi skandinaver som lämnat vårt hemland har förutom att vi har oss själva med oss, med vårt alldeles eget sätt att möta och uppfatta vår värld på, också det gemensamt att vi är utvandrare och invandrare.
Det är den skandinaviska gruppen här på solkusten i Spanien, som jag vänder mig till i mitt arbete som gestaltterapeut. Att lämna hemlandet och flytta hit innebär en övergångsprocess där det självklara och vana ifrågasätts. Det är lätt att fastna i hemlängtan, ensamhet och främlingskap om vi inte vågar möta separationen. En annan strategi för att inte komma i kontakt med separationen kan vara att göra förhållandena och människor i Skandinavien fel.
Flytten hit kan innebära en stor möjlighet att arbeta med separation och den existentiella kris den skapar. Gestaltterapin med sin fokusering på här och nu och själva upplevelsen i stunden, är ett utmärkt förhållningssätt i arbetet med att börja våga möta sorgen och saknaden i det jag lämnat för att kunna ta till mig det nya. Gamla oavslutade separationer kanske också dyker upp i arbetet och får chansen att avslutas. Utan det gestalterapeutiska förhållningssättet hade jag själv aldrig vågat flytta till Spanien. Varje gång jag längtade hem och kände mig ensam här hade jag trott att jag gjort fel val som flyttat.

Seán Gaffney, Stockholm och internationellt. Arbetar i egen firma, med kursgården Villa Sjöbacken i Sörmland. Driver tillsammans med två kollegor Granosus AB, som sysslar med utbildning och utveckling på individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivå. Tillämpar gestalt i högskolevärlden, inom organisation och samhälle i Sverige, Danmark, Frankrike, Italien, Irland, Israel, USA, Iran, Kanada, Polen, Estland, Lettland, Iran och Ryssland.
Jag arbetar särskilt utifrån fältteorin.
Den ger ett pregnant perspektiv på vad som händer i grupper, organisationer och ö.h.t. i mänsklig samlevnad. Fältteorin ger mig redskap att t ex låta grupprocesser utvecklas ifred och med lätt hand gå in med egna insatser utifrån hela fältet inklusive mig, bara när det behövs. Det är väsentligt att inte ha för mycket egna uppfattningar om vad som är rätt och fel, när man jobbar med förändringsprocesser i andra kulturer. Fältteorin ger ett universellt perspektiv och fokuserar på funktion snarare än innehåll.
Jag vill bidra till samhällsutveckling för alla människor genom mitt arbete i t.ex. Israel och Norra Irland. Gestaltterapin har gett mig ökad och realistisk självkännedom, större förståelse för andras perspektiv samt en förmåga att stå fast vid det jag tror på och ta ansvar för det.